I dag så va jag och Andreas på första mötet med föräldragruppen och vi har pratat en massa förlossning och även kollat på en förlossnings film. Och tro det eller ej, efter att ha sett den filmen (som jag trodde skulle vara hemsk) så är jag inte rädd och jag vill i te dra mig ur detta :p. Det är ju bland det finaste jag sett, eller ja allt va ju inte det men när bebisen kom ut och föräldrarna grät av lycka och mamman som nyss hade skrikit av smärta glömde bort allt det hon nyss genomgått och bara var lycklig över att få träffa sin bebis. Jag längtar tills jag också får vara sådär lycklig, tills jag och Andreas för första gången får träffa vårt barn. En sak är klart iallafall jag är i te det minsta rädd för att det ska göra ont under förlossningen utan det ända som oroar mig nu är om något skulle gå fel, men å andra sidan så dom som jobbar med det där bet nog vad dom gör och jag litar på dom till 100 %! längtar som en galning iallafall :).

Vecka 33 i dag så det är bara 2 månader kvar :)